Under en lång följd av år före 1929 saknade västkusten lämplig regel för byggande av beboeliga, sjödugliga och relativt snabba båtar, i en storhetsgrad och prisnivå som motsvarades av de äldre präktiga 30- och 40:orna.

Skärgårdskryssarregeln hade som bekant icke lyckats fånga västkustseglarnes intresse för nybyggnader och de internationella klasserna voro för dyra och för stora.

Nordiska Kryssaren "Cobra"

Nordiska Kryssaren ”Cobra”

Vid en seglarkonferens i Göteborg på G. K. S. S. initiativ den 5 april 1929 dryftades denna brist, varvid förslag att skapa en B-30:a i överensstämmelse med B-22:an diskuterades, ävenså en 30: a i överensstämmelse med Nordiska 22: an. Vid samma tillfälle framlade emellertid civilingenjör Bertil Bothén ett förslag till ny regel kallad ”Regeltrettia”, baserad på den internationella regeln, men med restriktioner avsedda att undvika alltför olikvärdiga båtar. Förslaget diskuterades livligt i fackpressen med bl. a. inlägg från konstruktörerna Iversen och Anker. I oktober 1929 samlade G. K. S. S. åter till konferens och hade till denna uppdragit åt konstruktörerna Estlander, Iversen och Bothén att inkomma med ritningar till ”Regel 30: an”, efter den senares förslag till regel. Vid detta möte där bl. ing. Anker och ark; Estlander voro närvarande, kunde de stridiga viljorna tyvärr ej enas bl. a därför att man önskade se hur R-5:an skulle gestalta sig.

Förslag till 5½ met. nordisk kryssare. Konstruktör: C. Holmström

Förslag till 5½ met. nordisk kryssare. Konstruktör: C. Holmström

Trots att 5:an snart befanns olämplig som beboelig båt (bredd c:a 1.60), syntes hela frågan om ”Regel 30:an” rinna ut i sanden. Impulsen till ett fortsatt arbete att få fram den önskade båttypen kom emellertid i febr. 1930 från Danmark, där några intresserade seglare vänt sig till arkitekt Estlander med begäran om en konstruktion av en båt med frångående av alla regler men i storhetsgrad ungefär motsvarande förslaget till ”Regel-30:an”. Vid ett privat möte i Göteborg mellan de danska ombuden ark. Arnold Jensen och ing. A. C. L. Nielsen jämte G. K. S. S. båtkommitté samt konstruktörerna Estlander och Bothén diskuterades Regel-30:ans bestämmelser och efter diverse justeringar och jämkningar enades man om den mätningsregel som vi nu känna under namn av ”Nordiska Kryssarregeln”. Samma vår byggdes för dansk räkning 3 st. båtar efter den antagna regeln, alla efter en och samma ritning, ark. Estlanders, samt här i Göteborg ”Ellida” för dir. Th. Wijkander, konstruktör Bertil Bothén och ”Albertina” för konsortium, konstruktör ing. Johan Anker.

Översta raden från vänster "Albertina", "Sunny II", "Solglimt" (G. K. S. S. 1932). Mellersta raden från vänster "Ellida", En kappsegling (vid Styrsö) i NK-klubben. "Cynara", Nedersta raden från vänster I Smögens hamn "Cynara", "Sunny", "Ellida". "Sunny" på slipen. I Dyngö hamn fr. v. "Annie", "Cobra", "Solglimt" och "Ellida".

Översta raden från vänster ”Albertina”, ”Sunny II”, ”Solglimt” (G. K. S. S. 1932).
Mellersta raden från vänster ”Ellida”, En kappsegling (vid Styrsö) i NK-klubben. ”Cynara”,
Nedersta raden från vänster I Smögens hamn ”Cynara”, ”Sunny”, ”Ellida”. ”Sunny” på slipen.
I Dyngö hamn fr. v. ”Annie”, ”Cobra”, ”Solglimt” och ”Ellida”.

De båda göteborgsbåtarna samt den danska ”Lis” deltogo samma år i den stora Europaveckan i Sandhamn och visade sig kunna väl mäta sig med 30 m2 skärgårdskryssarna.

”Ellidas” utmärkta egenskaper, i så väl lätt som frisk vind, väckte med sina 5 segrar berättigat uppseende.

Första danska Nordiska Kryssaren

Första danska Nordiska Kryssaren

Vid ett extra sammanträde i G. K. S. S. den 18 sept. 1930 avsikt att efter sommarens debutseglingar diskutera den nya klassen, mötte emellertid motståndare mot ”Nordiska Kryssarna” talrikt upp, och avstyrde antagande av klassen, trots försök från klassens anhängare att tillmötesgå oppositionens män med avseende på större kölvikt etc. I stället framfördes nu förslag att få fram en entypsbåt i 30 m2 storleken, en s. k. ”stordrake”. I Seglarbladet pågick därefter en nog så intressant polemik för och emot ”Nordiska Kryssarklassen”. Då emellertid vederhäftigheten i kritiken ej var övertygande planerades ytterligare nybyggen och vintern 1930—31 byggdes ”Annie” för arkitekt Nernst Hansson, konstruerad av Bertil Bothén. Denna båt med sitt bl. a. gedigna och präktiga inrede övertygade många om den nya klassens värde.

Kullaviksregattan 1931 samt samma års Köpenhamnsregatta, där ”Annie” och ”Ellida” deltogo tillsammans med 3 danska båtar kom kritiken att tystna beträffande klassens påstådda dåliga seglingsförmåga i frisk vind och grov sjö.

Vid G. K. S. S. extra allmänna sammanträde den 18 juli 1931 i båtfrågan, beslöts med stor majoritet byggandet av en Nordisk Kryssare som utlottningsbåt för 1932, och därmed var regeln officiellt antagen av nämnda sällskap. Båtarnas präktiga egenskaper hade äntligen måst erkännas. Utlottningsbåten sedermera döpt till ”Solglimt” konstruerades av Bertil Bothén och vanns av kapten Gunnar Anderberg.

Nordiska Kryssaren "Jago" "(ex. Annie")

Nordiska Kryssaren ”Jago” ”(ex. Annie”)

Denna båt blev till stor hjälp för klassens vidare frammarsch. Den utställdes på det årets ”Svenska mässa” och åstadkom en märklig omsvängning inom Göteborgs seglarkretsar till klassens förmån. Utlottningsbåten och ”Annie” deltogo detta år 1932, i Hanköregattan och fingo även här tillfälle visa klassens goda egenskaper. 1932 tillkommo i Danmark ytterligare 2 båtar efter samma ritning, konstrutuerad av ing. Knud H. Reimers.

Efter underhandlingar med G. K. S. S. om detaljbestämmelser har sedermera även K. D. Y. för sin del antagit Nordiska Kryssarregeln.

Vintern 1932—33 byggdes i Göteborg ytterligare 3 nya båtar alla konstruerade av Bertil Bothén. Beställare voro dir. Eric Wijk, dir. Lars-Hill Lindquist samt G. K. S. S.

GKSS-båten, som avsågs att bortauktioneras till högstbjudande, inropades av dir. Hjalmar Edwards.

Alla sex Göteborgsbåtarna deltogo i somras i K. N. S. jubileumsregatta vid Hankö, varest den vackra klassen, trots det överväldiagnde antalet övriga yachter av alla slag, tilldrog sig åtskilligt intresse. Med tillkomsten av ”Nordiska Kryssaren” eller ”5½-metaren”, som norrmännen kallade den, har man lyckats få fram den båttyp, som så många seglare önskat sig, nämligen en god regattabåt, i vilken man också kan bo ombord med trevnad och nöje.

I 12 sek. met. vind på Soten

I 12 sek. met. vind på Soten

Klassen blir med sina för året 4 nykonstruktioner i Sverige av olika konstruktörer jämte de 6 tidigare Göteborgsbåtarna säkerligen den intressantaste klassen på västkusten.

Nordiska Kryssarklubben har genom sina goda egenskaper, och till en början, utan stöd av någon seglarsammanslutning, numera tvingat sig fram till en bemärkt plats.

Nordiska Kryssaren mätes efter en regel, som i stort sett, tagit fasta på det bästa inom den internationella och det bästa inom skärgårdskryssarregeln. Dess formel (L+√S)/2,5 = 5,5 är beträffande täljaren exakt den som föreslogs från Norge och Italien för nya R-regeln.

För att säkra sig mot allt för olikvärdiga båtar har man dessutom infört en del restriktioner, bland vilka de viktigaste äro begränsning av mätplanets längd uppåt och nedåt mellan 7,60 resp. 7,30 m., L. ö. a. max. 1,42 ggr. längd i mätplan, breddmin. på 2,08 m., maximidjup 1,48 m, kölvikt mellan 1,800 och 1,500 kg. mast och förtriangelhöjdbegränsning, begränsning av seglens antal etc.

Under klassens ”hemlösa” tid, då ännu ingen segelsällskap erkänt densamma, handhades dess angelägenheter av intressenter från Göteborg resp. Köpenhamn, vilka sinsemellan utväxlande bindande kontrakt att följa de överenskomna bestämmelserna rörande regeln. För Göteborg svarade herrar Bertil Bothén, Håkan Ekman, Olof Gillholm, Nernst Hansson, Lars Lundquist, Bror Werner, Th. Wijkander och Bruno Zackrisson samt för Köpenhamn herrar Arnold Jensen, A. C. L. Nielsen, Wald. Nielsen, Palle Glud och Erik Höjgaard. När G. K. S. S. sedermera övertog ansvaret för regeln, bildade Göteborgsintressenterna tillsammans med de nya båtägarna ”Nordiska Kryssarklubben”, med uppgift, att verka för klassens fortsatta spridning och popularisering samt dess deltagande vid regattorna. Klubben anordnar även privata klubbseglingar och seglarträffar. Då klubben ej på minsta vis konkurrerar med övriga segelsällskap har dess verksamhet varit till stort gagn bl. annat för nyrekryteringen till klassen.

 

Källa: Seglarbladet nr 4 1934. Publicerat med tillstånd av GKSS

Kommentera