Vid ett möte i Göteborg i oktober 1929, där bl.a. ing. Anker och arkitekt Estlander var närvarande, försökte man utan framgång komma överens om reglerna för en 30 M2 jakt, användbar för både tur- och kappsegling.
Av Christian Nielsen.
Det skulle vara Danmark som i detta fall tog initiativet, där arkitekt Arnold Jensen och ing. A. C. L. Nielsen fick arkitekt Estlander att konstruera en båt av den nämnda storleken.
»Briand 7« V. Olsen. – »Can II« Chr. Nielsen. – »Caddara« Cruusberg. »Queenie« P. Glud.
»Ajsan« Fabrikant Eiermann.
Vid ett privat möte i Göteborg våren 1930, där förutom hrr. Arnold Jensen och A. C. L. Nielsen, även Göteborgs Kungliga Segelsällskaps båtkommitté samt konstruktörer Estlander och Bothén var närvarande, utarbetades en ritning som blev grunden för »Den nordiske Krydser«.
Göteborgs Kungliga Segelsällskap publicerade 1930 ett häfte med detaljerade bestämmelser för N. K. båtarna.
Båten är 4 ton tung, ca. 10/11 m lång, och ca. 2,10 m bred och har ett djupgående på ca. 1,50 m, den kan byggas av mahogny eller furu. Järnköl är obligatorisk och ska ha en vikt på min. 1500, max 1800 kg. inklusive 100 kg bly som används för trimning.
»Briand 7« – »Lis« (uppbrunnen)
Mast och bom ska vara massiva och av furu, gran eller oregon pine, masten är ca. 12 m hög. N. K.-båten har följande segel: Storsegel ca. 23½ m2, 2 st. kryssfockar, genuafock och spinnaker.
Det är en rymlig båt, snabb och välseglande trots sin relativt lilla rigg. Det finns ett gott om kajututrymme med bäddar för 4. 1 skåp för köksredskap och 1 skåp för kläder etc., gott om plats för 1 par lådor och andra bekvämligheter. Det är en utmärkt båt för danska vatten, lätt att hantera för man och hustru på kryssningar, mycket torr även i ganska krabb sjö, eftersom nästan ingen sjö blåser in i sittbrunnen, seglar utmärkt med endast storsegel, vilket naturligtvis har betydelse i hårt väder och vid in- och utfart i hamnar.
En välkänd Göteborgsseglare skrev följande om sina upplevelser med NK-båtar:
…. Den är mycket kraftigt byggt, 23 mm bord, tätt spantad, med bra bottenstockar, köl och stävträ, högt fribord, bekväm ruff och sittbrunn. Jag blev övertygad om att det var en utmärkt långtursbåt.
Jag hade också sett dem på tävlingsbanan och jämfört deras segling med min gamla båt 40 m2 ”Gilana”. Det som slog mig mest var dess snabbhet, i lätt vind. Dessutom hur utmärkt de återhämtade sig i starka vindar vid kryss i riktig havssegling med grov sjö, som de gick mjukt och behagligt igenom och såg mycket bra ut.
De fick inte sjön över sig som de flesta båtar får när de seglar hårt, men när seglingen är över och man har förtöjt kan man törna in i en »salon« där madrasser, filtar och kläder är snustorra.
Det föll sig lyckligtvis så att samma år som den gamla båten såldes kunde jag ta över en N. K.-båt, och jag har inte ångrat det. För att prova vad båten kunde göra seglade Julle, en ungdom på över 70 somrar, och undertecknad över till Skagen i 20 sek./m. västlig storm. Vi revade hälften av storseglet och med en liten lapp till fock korsade vi Kattegat. Att det var en mycket hård seglats behöver knappast nämnas, men det gick bra. Båt och besättning var lite rödögda av rökvattnet.
Tack vare det breda däcket och det fylliga förskeppet är det lekande lätt att springa föröver utan risk för att falla överbord när något måste fixas med fall, rep eller ankare. För mig, som ofta seglar ensam, var det mycket lättare att segla denna båt, som bara har ca. 30 m2 segel än den gamla 40 m2 skärgårdskryssaren. Det är slutligen en fördel att man inte behöver reva förrän efter 10 à 12 sek./m. W. W.
»Queenie« – »Kaddara« – »Briand 7«
Våren 1930 byggdes följande 3 båtar för dansk räkning i Hamburg, enligt ritningarna som antogs i Göteborg: Lis (nu uppbrunnen), Revance (nu Can II) och Joanna; senare byggdes Queenie och Briand 7 i Göteborg (Reimers), Kaddara i Nykøbing F. (Cruusberg), Agnete vid Orlogsævrftet (Wedel-Wedelsborg), Blücker i Odense (Reimers), och det ska i våren 1939 byggas en i Sønderborg, dessutom köps Ajsan [S2 Albertina red. anm.] från Sverige; det är således en fin flotta som kan samlas av danska N. K.-båtar; Som jämförelse kan nämnas att Göteborg 1936 hade 10 stycken, men nu är upp till 12-13 stycken.
Nordiska Kryssarmötet i september 38, vanns av Queenie, och den båten måste nog betraktas som den bäst seglande i klassen, de övriga båtarna hade i de 3 seglingarna, totalt cirka 15 sjömil, en total seglingstid som inte avviker 3 minuter från Nr. 2 till nr. 5.
En Nordisk Kryssar-start
Till kappseglingarna i Sundet är det i regel 4 till 5 NK-båtar anmälda, och det är möjligt att ytterligare 2 båtar, från Helsingborg respektive Malmö, dyker upp, så att ett ganska trevligt antal NK-5½ m kan förväntas vid sommarens kappseglingar; denna ökning av registrerade båtar bör också säkerställa N. K.-båtarna en start för sig själva, vilket också kommer att öka intresset för tävlingarna bland N. K.-båtägare.
Tanken med den Nordiska Kryssaren är till fullo uppnådd; det är en båt som är utmärkt för både kappsegling och tursegling, mycket manövrerbar, lätt att segla, snabb och stabil, och det finns knappast en bättre båt av denna storlek. Det är bara synd att byggpriset ligger på en alltför hög nivå, vilket är ett dåligt handikapp för klassens välmående, det kan t.ex. byggas Spidsgatter, Drakar och liknande för betydligt mer rimliga pengar.
Men den som först har en N. K. båt och är intresserad av kappsegling och tursegling kommer knappast att överge den »NORDISK KRYDSER – 5½ M« igen.
»Ajsan« för frisk bris. (f.d. S2 Albertina)