Av Per Eriksson (text & foto)

 

Renoveringen var redan påbörjad av förre ägaren, men hade stannat av.

Drömbåten

På sextiotalet seglade jag mycket i familjens 5.5:a som var den perfekta tonårsbåten – ruffad med fyra kojer och pentry.

Plötsligt en dag låg en ännu vackrare seglare förtöjd i närheten. Den var, som jag tyckte, mycket större än 5:5an. Det visade sig vara en Nordisk Kryssare 5½.

Sedan den dagen på 60-talet har 5½:an varit en drömbåt.

Tyvärr har det p.g.a. praktiska omständigheter med familj hus m.m. inte varit realistiskt med träbåt. Vi har i stället seglat och alltjämt seglar styrenlådor.

Lindagull

All inredning var utriven ur Lindagull och resning var demonterad.

Alltnog inför min pensionering för några år sedan kom drömmen tillbaka – varför inte söka efter en 5½:a med renoveringsbehov?

Lade ut en trevare till några kompisar och hittade så småningom S29 Lindagull på Vikingarnas varv på Djurgården.

Fick tag på ägaren som redan påbörjat renoveringen med byte av 50 st. lamellimmade spant. Inredning utriven och resning demonterat och i mycket dåligt skick. Renoveringen hade dock avstannat och nu var frågan om hon skulle ha någon framtid eller huggas upp.

Hösten 2014 transporterades Lindagull till vår nyinköpta gård i Hälsingland, där hon nu står bredvid en hölada med alla lösa inventarier, inredning, m.m.

Med köpet följde virke till resning, bord och bottenstockar i form av irokko, mahogny och ekplank.

Lindagull på Vikingarnas Segelsällskaps varv på Djurgården.

Renoveringen

 

Så på hösten 2019 påbörjade jag mitt hobbyjobb på allvar. Framtiden får utvisa hur mycket tid som finns för Lindagull. För mig är resan målet även om det skulle vara – förlåt – skall bli fantastiskt att få sätta segel.

 

 

 

Ett urval av bilder från projektet

 

December 2019

Möjligen har jag nu bytt de mest komplicerade bitarna under renoveringen eftersom originaldelarna var demonterade och, i den mån de finns, i mycket dåligt skick. Resningen är nu i princip klar.

Lindagull har fått ca 1 meter av förstäven utbytt, ny kölplanka, ny roderstäv, en bit av akterstäv förstärkt och 6 nya bottenstockar i sittbrunn. Återstår spunningen mot sambord samt fyra bottenstockar i ruffen.

Som tur är ingick mycket virke i köpet. Hittills har jag bara använt iroko som nu är nu är nästan slut. Återstående bottenstockar i ruffen blir i ek med en klenare dimension. Troligen blir tjockleken endast 5-6 cm.

Jag har av praktiska skäl valt att använda kölbultar i 12 och 16 mm gängstång. Dimensionen på bultarna i förhållande till de hål jag borrat gör att dom inte går att slå i. I stället har jag, med hjälp av skruvdragare, skruvat i bultarna. Eftersom jag saknat ritningar har jag dimensionerat efter eget huvud och möjligen valt någon annan lösning än den ursprungliga.

För att fylla ut håligheter, exempelvis mellan skrov och bottenstockar, har jag använt en blandning av trätjära och fårtalg. Tjära och talg får även fungera som utfyllnad i borrhål och gängan på kölbultarna.

Nästa moment blir att tillverka de sista bottenstockarna, innan kölen som står 2 meter på sidan om, skall på plats. För att få under kölen måste jag lyfta skrovet 20 cm och på något sätt dra kölen i sidled.

Fler bilder kommer inom kort…