Ur pressdiskussionen om den s. k. nordiska kryssaren återgiva vi följande uttalande av Sv. D.
”Det går nu icke ett år utan att åtminstone någon ny regel uppkommer, och man gör sig då osökt den frågan, vad som kan vara orsaken till denna livaktighet!
I stort sett hava vi i vårt land två regler, den internationella och skärgårdskryssarregeln. Den förstnämnda har stått praktiskt taget orubbad endast vissa riggningsbestämmelser ha tillkommit sedan regeln antogs i sitt nuvarande skick.
Annat är förhållandet med skärgårdskryssarna! Visserligen byggas numera endast dylika i de mindre klasserna, och man har alltså lättare råd att experimentera sig fram till en lämplig båttyp, men icke föry betyder varje bygge ett ingalunda föraktligt kapital, som man helst önskar få tillbaka, om båten skall säljas.
Genom den möjlighet till utveckling av båttypen, som finnes inom skägårdskryssarklasserna, blir prisfallet för en äldre båt onormalt högt, och genom skapandet av mer entypsartade båtar söker man skydda sig mot detta samtidigt som man vill nedbringa de ursprungliga byggnadskostnaderna. Genom skärgårdskryssarregelns internationalisering inträdde även ett fördyrande moment, då kappseglingstrimmen blev ännu mer extrem än om båttypen vore endast nationell.
Det kanske skulle räcka med en internationell regel och att sedan tillse att en nationell regel fastställdes som skaplade billiga båtar, möjliga att anskaffa för en bredare publik. Denna sistnämnda klass är säkerligen den betydelsefullaste, då man inom segelidrotten liksom inom all annan idrott strävar efter en allmän god standard hos idrottsutövarna. Låt alltså de internationella seglingarne ske i den internationella regelns klasser och skapa en båttyp för den stora del av vårt folk, som har intresse av segelsporten men till följd av de kostnader, som nu sammanhänga med dess utövande, icke anser sig ha råd idka densamma!
Dessa upprepade försök att skaffa fram en billig och praktisk båt vittna om ett stort allmänt intresse för segelidrotten, varför de ur denna synpunkt böra bedömas såsom varande av glädjande art. Emellertid måste nog snart de olika intressena ena sig, om inte den svenska nationella segelsporten skall bli av helt lokal eller till och med av klubbkaraktär, en utveckling, som verkligen vore att beklaga.”