Vid Roder och Ratt – DNs kolumn för båtsport

Från GKSS — vilket är uttytt Göteborgs Kungliga Segelsällskap — har på omvägar kommit mig till handa en underrättelse som är ägnad förvåna och stämma ned humöret.

Sällskapet i fråga skall nämligen som utlottningsbåt för 1933 bygga en nordisk kryssare. Nog hade man väl haft anledning antaga, med tanke på 50-årsjubileet i Hankö och GKSS:s 75-års dito året därpå, att sällskapets ledning skulle ha så mycket förutseende att den i stället offrade pengarna på det internationella altaret. 6:or, nya 6:or, ropar vår sport efter. Att hr Göteborg i GKSS sålunda skulle glömma bort att den största tjänst som kan göras svensk segelsport 1933 är att möta upp i Hankö så internationellt representativt som möjligt.

Beslutet om att bygga en t.o.m. icke nationellt betonad utlotttningsbåt är enligt mitt förmenande bedrövligt. En NK mer eller mindre i Hankö, när norrmännen ej bry sig om typen, betyder ingenting, men en extra 6:a kunde betyda mångdubbelt utländskt intresse för Göteborg 1934.

UNDERLIGT KAN MAN KALLA det ovan omtalade beslutet även ur andra synpunkter. Bl.a. den att det blåst upp till en stilla strid om NK-typen. Den nordiska kryssaren har som bekant endast intresserat ett rätt GKSS-betonat kotteri i Sverge och KDY i Köpenhamn samt ett eller ett par tyska sällskap.

Nu kommer jag till det intressanta i kråksången. I Göteborg bygger man båten efter en regel. I Köpenhamn efter en annan. Detta medför att nybyggnaderna ej kunna kappsegla mot varandra. Sådana förhållanden visa väl på en rörande enighet och önskan att gynna segelsporten. Eller hur?

DEN SVENSK-DANSKA DIFFERENSEN är 100 kg. Danskarna hävda nämligen att det i den ursprungliga norm- och formgivande regeln tydligt står att av barlasten 1.800 kg. skola 100 kg. föras någonstans mellan den konstruktiva vattenlinjens ändpunkter. I den göteborgska upplagan er skall utbytt mot kan. Vilken som har rätt är i detta sammanhang tämligen likgiltigt. Men nog tycker man att när det gäller att offra pengar på en specialbåt som med entusiasm omfattas av endast ett fåtal seglare att dessa skola kunna segla i samma båt utan att trampa, varandra på tårna.

För min egen ringa del vill jag dock säga att danskarnas skall har min fulla sympati. Tänk bara så mycket enklare och billigare hela trimningsarbetet blir när man har rätt och därtill lätt att flytta lösa tackor i stället för att behöva sliphala båten, borra ut bly på ett ställe och lägga dit det på ett annat, sjösätta, kontrollera etc., etc. Förbilligande, praktiska metoder i dessa tider borde då verka enande och inte splittrande.

Källa: Vid Roder och Ratt - Dagens Nyheter, 9 oktober 1932