Vid G .K. S. S:s klubbafton den 25 dennes blev det nya förslag till mätningsregel, som preliminärt fått namnet ”Nordisk kryssarklass” föremål för diskussion. Salen i Grand Hotels festvåning var så gott som fullsatt av seglare; det märktes att ämnet intresserade sällskapets medlemmar.

Sedan aftonens ordförande, red. Fritz Schéel, hälsat de närvarande välkomna, lämnade han ordet åt civilingenjör Bertil Bothén, vilken ingående redogjorde för den nya mätningsregeln och dess bestämmelser. Ingenjör B. erinrade även om den stora popularitet de gamla 30-orna med rätta åtnjöto. Även om det givetvis finns ett och annat att kritisera i den nya mätningsregeln, som ju tillkommit efter sammanjämkning av uppfattningen hos ett flertal personer i Sverige, Norge och Danmark, trodde dock ing. B. att de nya båtarne skulle bli lika populära som de gamla 30-orna.

Efter det ordf. förklarat frågan fri för diskussion redogjorde hr Fast för en del anmärkningar mot regeln vilka framställts av en intresserad köpenhamnsseglare. Det påpekades i denna kritik bl. a. att bestämmelsen om en fixerad vikt av järnkölen av 1,400 kg. kommer att medföra den olägenheten att man ej har någon garanti för att båten kommer att ligga på den konstruerade vattenlinjen eller med andra ord flyta på sina märken. Eventuella byggnadsfel eller olikheter i trämaterialets specifika vikt kunna lätt åstadkomma detta. Regelns bestämmelser medgiva dock inte ett enda kilo till trimningshjälp härför. De 50 kg. bly i bultfickorna regeln talar om avse endast att rätta till eventuellt underskott i vikt vid järnkölens gjutning. Denna fråga ansåg denne danske seglare, som ej varit med om regelns skapande, borde tagas upp till förnyat övervägande. Antingen borde man ordna denna sak såsom i den internationella regeln eller också bör fixeras en minimi- och maximivikt.

Hr Gillholm lämnade en del upplysningar om ledande norska segelsportsmäns syn på frågan. Vid ett besök i Oslo för kort tid sedan hade hr G. funnit att man därstädes ingalunda saknade intresse för den nya regeln, även om man närmast på grund av den sena tidpunkten på vintern ansåg sig t. v. böra avvakta den planerade konferensen i Göteborg i aug., då man ju ävenledes haft tillfälle närmare skärskåda regelns exponenter på vattnet.

I ett skriftligt uttalande om regeln säger dock ingenjör Johan Anker följande: ”Regeln for den nye Nordiske Krydserklasse anser jag alt i alt for meget god. Den har meget tillfelles med regeln for 5 meteren, og begge har den fordel fremfor tidligere regler i smaaklasserne at de vil gi bedre baater for pengerne”.

Hr Hjalmar Edwards ansåg det ingalunda vara till fördel att båten bleve ”internationellt” erkänd. Detta skulle endast komma att fördyra densamma, och det var ju en ”billig” båt vi ville ha nu. Herr E. instämde ävenledes i anmärkningen mot bestämmelsen om kölvikten.

Hr Erik Hansson uttalade sin glädje över att denna klubbafton kommit till. Under dessa otvungna former kunde man kanske våga hoppas på att de som ha något att säga emot regeln skulle vilja lätta sitt hjärta. Nu följde aftonens mest givande inlägg, nämligen en gemytlig och intressant dialog mellan ingenjörerna Vilhelm Florén och Bertil Bothén.

Ingenjör Florén, som ej ville bestrida att regeln förmådde skapa präktiga båtar, höll före att den nya regeln knappast gjorde mätningen enklare än skärgårdskryssarregeln. Talaren kritiserade tegelns olika restritionsbestämmelser och betonade att alla fixa mått äro en styggelse vid båtbyggnad, icke minst för båtbyggare. Vidare uppehöll sig hr F. i likhet med några av de föregående talarne vid bestämmelsen om kölvikten, som han ansåg borde ändras.

Ingenjör Bothén bemötte dessa anmärkningar och demonstrerade på svarta tavlan att mätningen på den nya regelns båtar icke vore svårare än på skärgårdskryssaren, snarare vore det tvärtom. Beträffande bestämmelsen om kölvikten erinrade ing. B. om att regeln skapats efter sammanjämkning av de olika åsikterna. Personligen hade han icke önskat den nu kritiserade bestämmelsen, men han hade liksom arkitekt Estlander böjt sig för det danska önskemålet. Ing. B. var gärna med på en tilläggsbestämmelse i denna detaljfråga, för att få bort risken att båtarne icke skola flyta på sina märken.

Ingenjör Peilitz var ej övertygad om att ej konstruktörerna trots allt skulle få båtarne betydligt mera olika varandra än vad man nu när regeln är nyfödd synes hålla för troligt. Han ville dessutom ha minimibredden ökad till 2,15 meter så att båten bleve ännu mera lämpad för lustsegling.

Ingenjör C. Holmström anmärkte på att spantavståndet var för stort tilltaget för att båtarne skulle kunna bli täta. Vidare trodde talaren att båtarne skulle få väl tunnt för- och akterskepp, vilken olägenhet man ju har på 6-orna. Det var därför man infört ändrade bestämmelser för den nya ruffade ”skandinaviska” 7 meters R-klassen.

Hr. Birger Jonsson kunde inte förstå det påstådda värdet av att regeln gjorde båtarne så lika som möjligt. Entypsbåtar var det värsta herr Jonsson visste. Bleve de nya båtarne inte precis entypsbåtar så blevo de åtminstone stereotyp-båtar, och detta ansåg talaren vara till nackdel för klassens utveckling. En båtstorlek som den nu föreslagna fyller dock otvivelaktigt ett tomrum.

Ingejör Bothén ville strax i en replik skingra hr Jonssons farhågor, och spådde att det icke alls blir som hr Jonsson trodde. Häruti instämde även ingenjör Bror Werner, som underströk det stora behov regeln skulle komma att fylla.

Ordföranden uttalade de närvarandes tack till regelns initiativtagare, därvid han särskilt vände sig till ingenjör Bothén med ett varmt erkännande för hans intressanta redogörelse för den nya regeln. G. K. S. S. hade visserligen icke tagit någon egentlig befattning med denna, men styrelsen ämnade föreslå Sällskapets allmänna vårsammanträde att G. K. S. S. måtte inbjuda Norge, Danmark och Finland till en konferens i frågan om kring den 8 augusti, d. v. s. i samband med G. K. S. S:s årsregatta och dessförinnan hade man ju tillfälle se vad slags båtar regeln skapar.

De tre danska båtarne hava kontrakterats med ett hamburgervarv, Franz Müller, och göteborgsbåten håller man som bäst på med hos O. Guldbrandsen & Son i Göteborg. Denna båt ger i sitt resta skick en god föreställning om vad slags båtar den nya mätningsregeln formar. Ingenjör Bertil Bothéns konstruktion är en kraftig båt med sunda proportioner. Man märker strax regelns nära släktskap med R-regeln.

Källa: Seglarbladet nr 4 1930. Publicerat med tillstånd av GKSS