När Nordiska kryssarklubben i Göteborg höll sitt höstsammanträde den 1 dec. 1936 var det en mycket livlig säsong, som G. K. S. S. lilla energiska dotterförening kunde se tillbaka på. Antalet medlemmar är för närvarande 24, med en eskader på 10 st. 5½ m. kryssare.

Under säsongen 1936 ha hållits fem poängseglingar. Den första av dessa seglingar var förlagd till GSK:s vårkappsegling, den andra till Kullaviksregattan, den fjärde till BSF:s Hönöregatta.

Pelle Risberg är populär inom NK-klubben.

Blott de två återstående seglingarna voro enskilt anordnade av NK-klubben. Det är ett bra och praktiskt arrangemang, när man i en specialklass som denna 5½-met. klass går in för poängseglingar, förlägga dessa så, att man i görligaste mån stöder andra sammanslutningars arbete. Både på Kullavik och Hönö bildade NK-eskadern ett kraftigt inslag i regattorna.

Vid poängseglingarna tävlades dels om den s. k. Risspokalen, en av Pelle Risberg skänkt vacker glasbägare, samt ett startpris. Efter de tre första seglingarna ledde Lars Gedda med Anita med ett avsevärt poängförsprång och det tycktes omöjligt att kunna frånröva honom priset. Den följande seglingen fick emellertid ett resultat, som gjorde att före den femte och sista seglingen tre båtar, Anita, Sigrid och Ione hade utsikter till slutseger. Det blev Victor Wassén, som med Sigrid hemförde trofén. Startpriset gick till Lars Gedda. Vid seglingarna i NK-klubben använder man sig av KNS points-tabell.

En av eskaderns båtar, Ellida, har från dir. Th. Wijkander övergått i civilingenjör Bertil Bothéns ägo, och man har förhoppningar att denna präktiga båt nu skall visa sig litet oftare på kappseglingsbanan. Det har f. ö. glunkats om ett par nybyggen i klassen. Det ligger något energiskt och målmedvetet över den lilla NK-klubben, vilket inte är underligt, då den uteslutande består av aktiva seglare. I styrelsen invaldes på höstsammanträdet hrr Bertil Bothén och Lars Gedda i stället för Bruno Zachrisson och Per Risberg, vilka voro i tur att avgå. Under 1937 utgöres klubbens styrelse av följande: Nernst Hansson ordf., Lars Lundqvist sekr. och kassaförvaltare, Bertil Bothén och Lars Gedda.

Nedan komma två av klubbens medlemmar att delge sina intryck av 5½ m.-båten. Båda seglade 1936 sin första säsong i NK-båt.

 

5½ – önskebåt.

Vilken västkustseglare känner icke eller har åtminstone hört talas om Wictor Wassén, som seglat snart sagt hela sitt liv och om vilkens bravader på kappseglingar pratats så mycket. Här kommer han själv för ovanlighetens skull med en ”historia”. Hans omdömesgillhet är som bekant stark som ”barjet”.

≫Sigrid≫, Viktor Wassén anno 1936

Våren 1935 beslöt jag att sälja min 40:a Gitana, men jag tänkte inte därför ge seglingen på båten, utan ville fortfarande hålla mig i form med seglingar i skärgården. Det gällde bara nu att få en lämplig båt som jag med full tillförsikt kunde gå till sjöss i, i vilket väder som helst, men skulle den därför inte vara större än den kunde skötas av en man.

Vid besök å varven såg jag flera nybyggen, varibland några Nordiska kryssare. De voro mycket kraftigt byggda, 23 mm. bordläggning, tätspantade, med grova bottenstockar, köl och stävar, höga fribord, bekväm ruff och sittbrunn. Jag förstod, att det var utmärkt goda långfärdsbåtar. Även på kappseglingsbanorna hade jag sett deras seglingar och jämfört dem med Gitana.

Vad som då slog mig mest var deras snabbhet i lätt vind. Även i hård vind på kryss, i verklig havsscgling med grov sjö, redde de sig utomordenligt, gick mjukt och tyst genom sjön och vakade förträffligt. De fick ej sjön över sig som de flesta båtar få när de seglas hårt, utan när seglingen är slut och man lagt till i hamnen så kan man torna in i en ”salong” där allt, både madrasser, filtar och kläder äro kruttorra.

Det slumpade sig så väl, att samma år som den gamla båten såldes kunde jag få övertaga en 5½-m-, och jag har inte ångrat det. För att riktigt pröva på vad båten gick för, seglade ”Julie”, en yngling över 70 vårar, och undertecknad över till Skagen i en 20sek.-m. västlig storm. Vi revade ner halva seglet och med en liten lapp till fock kryssade vi över Kattegatt. Att det var en mycket hård segling behöves väl knappast nämnas, men det gick bra. Båt och rigg förblevo i god kondition frånsett att besättningen ”var rödögd efter rykvattnet som ej kan undvikas.

Genom sitt breda däck och fylliga förskepp är det lekande lätt att springa fram på backen utan risk att gå över bord om man skall ordna med några fall, tross eller ankare. För mig som ofta brukar segla ensam var det mycket lättare att sköta denna båt, som liar endast 30 kvm. segel än en gammal 40:a. En fördel är slutligen att man inte behöver reva förrän det blåser en 10 a 12 sek.-m.

Wictor Wassén.

Hur e’ dom?

Här kommer en annan fem-metersentusiast, nämligen den nyvordne vice klubbmästaren, Lars Gedda. Även han är lika stor beundrare av denna båttyp:

Jo, dom är mycket nära vad jag. och säkert många med mig skulle vilja likna med idealet för en all round båt. Det gäller 5½ meters nordisk kryssare. Hösten 1935 hade jag fått nog av min Anita, och jag skulle ha mig en ny. Vad skulle Anita 4 bli för en sort? Funderingarna voro många och långa. En god kappseglare måste det naturligtvis vara, och då borde det ju inte vara svårt att välja.

Här på västkusten har vi ju god sport och god racing i varje klass, där det finnes några båtar. Men då kommer tanken på att en kappseglingsmaskin blir dyrbar. Nej, en båt som ar ”suverän” både vis à vis kappsegling och långsegling vill jag låta vara typen, som står idealbåten nära. Detta allt med tanke på att kostnaderna skall falla inom ramen för det möjliga. — Så kom erbjudandet på en 5½:a. Vad är det då för sorts båtar, var min första tanke.

Jag hade då aldrig seglat i någon av dem, bara varit ombord och sett att där fanns hyllor, fack, isskåp etc, och att matlagning gick fint. ”Kan de nu månne segla?” som finnen sa’. Typen föreföll mig som en korsning mellan R-båt och skärgårdskryssare. Vad det nu kunde vara, så är det säkert att det inte var någon dålig båt, och strax blev båten min. Hela vintern gick jag i spänd förväntan på sol och värme. Många vinterpromenader gick till varvet, och jag blev allt mer och mer säker på att jag skulle bli belåten med nyförvärvet.

Så kom den vårsöndag jag med segelsäck på ryggen klev ombord och satte segel. Jo, det var härligt. En riktig båt var det, ordentliga grejor och allting prima. Och seglingsförmågan, härlig! Detta allt möjligt med en regel som skapar 5½:an. Skrovet är välproportionerligt, rymligt i både ruff och sittbrunn. Seglen lätthanterliga. Båten är händig och lättskött även om man seglar ensam, likaså är det god plats om man seglar fyra. I somras hade jag i båten många härliga stunder. På kappseglingarna var det idel god sport och många hårda duster. Båtarna i klassen äro trots olika ålder mycket jämnseglade. Detta är en av fördelarna med klassen.

Som vittnesbörd på 5½-ornas långseglingsduglighet, vill jag här i korta drag berätta ”Årets stora segling”, med några dagboksutdrag.

Den 25 juli start från Styrsö-Bratten kl. 15.55 via Tången för att vinka farväl till tullbevakningen där. Vid Hästen ”devierades” kompassen. Vi kom överens att hålla ”västligt” och hoppas på lämpligt fyrljus senare. Vind, om någon, mycket svag. Kl. 18.38 tvärs Vinga. Det kom litet ostligt. Spinnakker. Kl. 20 ”Prinsessan” dyker upp. Bravo!, vi seglar åt rätt håll. Supé diskuteras, avdelte kock tänder Primusen. Kl. 21.05 tände Vinga fyr. Vind t. o. m. uppe i hela 3 sek.-meter. Kl. 23, Skagens fyr siktas.Vi voro överens om att segla på natten, enär vi var av den åsikten att det då skulle bli lättare att navigera. All ovisshet beträffande kurs bortfaller. Vinden mojnar kl. 2, c:a 5 dist.-min. från Skagen. Blekt, strömmen sätter kraftigt nordvart. Kl. 4,30 svag, västlig vind c:a 2 sek.-meter. Skagens yttre hamnpirar passerades kl. 5.55, 26 juli 1936.

26—27 Hotell Anita IV i Skagens hamn.

28 juli kl. 10, start med ”G.K.S.S. Skagenseglare”, mål Marstrand. Bleke. Drev med strömmen och hade länge sällskap med stolta Hervor Elisabeth. Så dansade vi ”menuett” med Capona i strömfåran på drift norrut. Kl. 2, ett litet fläktande. Vi ledde eskadern. Minsta båten drev snabbast. Stillt igen. Livet ombord mycket trivsamt efter proviantering i Skagen. Kl. 16, observationsplats under salningen. Marstrands fästning urskiljes med kikaren. Mot kvällningen kom litet nordligt. Skärgårdsnattnavigering. Norra strandverket passerades kl. 0.20 den 29 juli.

Så enkelt var det att segla till Skagen, och hur roligt det var kan jag inte här närmare beskriva.

Sedan seglade vi till Långedrag för att starta morgonen därpå, 30 juli kl. 10, på kappsegling Långedrag—Stenungsund. Vi voro då fullt långfärdsutrustade och tungt lastade, men det gick bra ändå. Den 31 juli Triangelkappsegling vid Stenungsön. Den dagen var det Wictor Wasséns tur att vinna, fast det satt hårt åt som vanligt.

Dagen därpå 1 aug. turistseglade vi till Gustavsberg. Den 2 aug. Vikens regatta. Den 3 aug. Gustavsberg—Fiskebäckskil. 4 aug. Fiskebäckskil—Marstrand. 5 aug. Marstrand—Styrsö.

Särskilt de sista dagarna eller rättare med början i Stenungsön hade vi omväxlande hårt väder eller ösregn så gott som varje dag, men på däck gummikläder, och i ”våningen” (kök, matsal, vardagsrum, hall och vestibul) var det alltid torrt och fint, så på oss kunde det omöjligt gå någon nöd. Detta var helt kort litet om en segling vi gjorde i somras med ideal-båten 5½:an.

Nästa år kommer hela 5½ flottiljen att eskadersegla till Skagen. Så skall ni vara med, så ordna båt redan nu. Även om det blåser går det mycket bra att segla till Skagen, fråga de andra! Wictor vet, för han var över en gång: ”ja, I skulle sett vad de’ blåste”.

Lohg.

 

Seglingen Sigrid II Anita IV Ione Solglimt Sunny III Cobra
1 50 (3) 100 (1) 66,7 (2) 26,7 (5) 37,5 (4)
2 20 (5) 100 (1) 65 (2) 32,5 (4) 46,7 (3)
3 65 (2) 32,5 (4) 20 (5) 100 (1) 46,7 (3)
4 100 (1) 32,5 (4) 46,7 (3) 20 (5) 65 (2)
5 100 (1) 65 (2) 46,7 (3) 32,5 (4)
S:a 335 330 245,1 211,7 111,7 84,2
Källa: Seglarbladet nr 3, 1937 s. 43. Publicerat med tillstånd av GKSS