Herr Redaktör!

När man varit båtägare i 25 år, därunder ägt 7st på sin tid erkänt goda båtar och seglat ett stort antal andra, tycker man att man kan ha rätt anse att man bör ha seglat den båt, om vars egenskaper man avger ett omdöme.

Insändaren, som efter G. K. S. S. möte den 18/9 haft tillfälle segla »Ellida», kan ej undertrycka en undran, huruvida verkligen någon av de personer, som på mötet ifråga fördömde de nordiska kryssarne, grunda sina uttalanden på verklig kännedom om denna båt.

Det skulle vara intressant att få besked i denna sak. Det skulle också vara intressant höra vilka de båtar äro, som tillfredsställa vederbörandes krav, och vilka företräden de ha framför »Ellida».

Insändaren har under olika väderleksförhållanden seglat bl. a. 6-an »Babsen», 55-an »Marit», 40-orna »Tisteln», »Carolga» och »Fylgia», samtliga tillhörande de bättre båtarne inom resp. klasser. Jag skulle vilja säga att »Ellida» är lika sjöduglig som »Babsen», »Marit» och »Tisteln» och sjödugligare än de båda sistnämnda 40-orna, kanske även »Marit» och »Tisteln». Den är behaglig att segla även vid krängning. De nyttiga utrymmena äro lika stora som i »Marit» och »Tisteln», vilket innebär att båten kan inredas för att ackommodera 4 personer på långsegling; vill man kan man t. o. m. ordna plats för en gast förut. Den är lättskött och bör kunna seglas av en man även i ganska hårt väder. Man kan anmärka mot en del detaljsaker; insändaren tycker för sin del ej om den separata styrbrunnen, men det har ju egentligen ej med regeln att göra. Ifråga om snabbsegling tillfredsställer »Ellida» högt ställda anspråk, även om den ej kan mäta sig med typer, som offra sjödugligheten.

Den där billiga båten, »4 000-kronors båten», är ju »Ellida» dock ej. Men undras må, om ej den båten är och förblir en utopi. En ypperlig, relativt billig båt har man fått fram i draken. Men draken kostar ju numera över 2 500 kronor, och då undras om det, som man kan få fram för 4 000 kronor, verkligen blir en båt med så pass stora företräden framför draken, att ej draken till det billigare priset är att föredraga. Steget från draken till nästa större båt bör vara hela steget från den båt, där man vid långsegling är hänvisad bo i land, till den båt, som fyller ordinära anspråk på långfärdsbåt för 4 personer och är sjöduglig nog för de öppna fjordarna även i relativt hårt väder. Det steget nåste nog vara hela steget från draken till en båt av »Ellida» typ.

Men vänd på spörsmålet och fråga: vilka dyrare båtar kan »Ellida» ersätta? Jo, om man bortser från den absoluta seglingsförmågan, lägger huvudvikten vid sjöduglighet och anser att det ej betyder så mycket om en kappsegling eller långfärd tager så många minuter eller timmar längre, så har man i »Ellida» en båt, som ger seglaren allt det, som en 30-, 40- eller 55-kvms skärgårdskryssare eller en sexa ger honom. Jämförd med båtar av dessa typer, så är »Ellida» den billiga båten – den billiga båten inom de större klasserna.

Det finns ju regler nog för den som har råd att kasta bort en massa pengar på en båt, som kan segla in pris en eller ett par säsonger, men vars kappseglings- och saluvärde sjunker för varje år. Vad som saknats är en regel efter vilken, den som vill ha en båt för såväl kappsegling som långfärds- och familjesegling och som därtill även är lämplig såsom enmansbåt, man kan bygga en båt, som under en följd av år kan väntas behålla sitt kappseglings- och saluvärde. Det behovet synes ju Nordiska Kryssarregeln kunna fylla.

Det framhålles såsom ett fel hos regeln, att den frambringar nära nog entyps, »stereotypa» båtar. Bör man icke alls taga hänsyn till de seglare, som anse att kappseglingen får sin tjusning först när man seglar mot likvärdiga båtar, och alls icke känna sig dragna till den form av kappsegling, som i väsentlig grad avgöres på konstruktörsbordet och i varvs- och segelmakareräkningarna, än mindre till den kappsegling, som efter seglingens slut nödgas taga matematiken till hjälp för att utreda vart priset skall gå?

En av de mera framträdande opponenterna mot regeln erinrar sig helt visst det stora kappseglingsintresse, som på sin tid fanns inom 45-kvm klassen, då den bestod av »Märtha III», »Fylgia» och »Bara», och sedermera ökades med »Gaudeamus», »Lillebil» och »Sonnette… Då ordnades t. o. m. extra kappseglingar långt in på hösten. Det var jämnseglande båtar, men en vis seglarförsyn fann, att klassen borde avskaffas.

Kappseglingsintresset var också stort inom 55-kvm klassen, när den här på västkusten samlade de jämngoda båtarne »Aiglon», »Örnungen», »Czardas», »Verona» och »Marit». Kappseglingsintresset dog och klassen skingrades, när den ökades med 55-or, som voro 2 meter längre.

Man gör nog både kappsegling och segling i allmänhet en större tjänst genom att vårda och uppmuntra ett seglingsintresse, som på goda grunder söker sig en viss riktning än genom att låta ovederhäftig och överdriven kritik och munväder taga död på vad det vill frambringa.

Seglare, som vilja ha en verkligt god och användbar båt utan att gå till de överdrifter i pris, som anskaffning inom de mera kända, större klasserna medför, borde skaffa sig vederhäftiga upplysningar om de nordiska kryssarne.

Göteborg den 6. 10. 1930

R. F.


Seglarbladet, N:o 19, 10 oktober 1930, S.188-189

Källa: