Västkusten saknade ända till år 1929 en lämplig regel för byggande av beboeliga, sjödugliga och relativt snabba båtar i många år. Skärgårdskryssareregeln hade ej slagit igenom och internationella båtar voro för dyra och för stora. Vid en seglarkonferens på initiativ av GKSS 5 april 1929 kom dock förslaget upp att skapa en B-30 i överensstämmelse med B-22 och ävenså en 30:a lik Nordiska 22:an. Förslag om en ”regel-30:a” baserad på internationella regeln framlades då av civ.ing. B. Bothén, men med vissa restriktioner för att undvika olikartade båtar. Som vanligt då det gällde en ny båtklass diskuterades saken tämligen ingående, men intresset syntes svalna. I febr. 1930 kom dock impulsen för ett samarbete från Danmark, varifrån man vänt sig till ark. Estlander med begäran om en konstruktion, som frångick alla regler, men i storleksgrad mätte sig med förslaget till ”regel-3o:an”. Några danska och svenska konstruktörer träffades och dryftade saken. Efter en del ändringar och justeringar enades man om den mätningsregel som nu heter ”Nordiska Kryssarregeln”. För dansk räkning byggdes samma år tre båtar, alla efter samma Estlanderritning och i Göteborg två, en båt ritades av ing. Bothén och en av norska ingenjören Johan Anker. Båda göteborgsbåtarna och en av de danska deltogo, som den minnesrike säkert erinrar sig, i KSSS jubileumsregatta i Sandhamn 1930.

Danska NK D1 Lis, KSSS jubileumsregatta i Sandhamn, juli 1930. Foto: Oscar Norberg

Det stundade emellertid till polemik om båttypens lämplighet, men då GKSS med stor majoritet beslöt bygga en NK som utlottningsbåt 1932 kan man säga att regeln blev officiellt antagen. 1932—33 byggdes i Danmark och Göteborg en hel del båtar i den nya klassen. I Sverige räknar den 1934 tio båtar, då fyra nykonstruktioner nämligen äro under byggnad i år. Nordiska kryssaren mätes efter en regel, som i stort sett tagit fasta på det bästa inom internationella och skärgårdskryssare-reglerna. Dess formel (L+ √S)/2.5=5.5 är beträffande täljaren exakt den som föreslogs från Norge och Italien för nya R-regeln. Några restriktioner har dock införts, de viktigaste äro begränsning av mätplanets längd uppåt och nedåt mellan 7,60 resp. 7,30 m., L.ö.a. max. 1,42 ggr längd i mätplan, breddmin. på 2,08 m. maximidjup 1,48 m., kölvikt mellan 1800 och 1500 kg., mast- och förtriangelbegränsning, begränsning av seglens antal etc.

Källa: Rodret nr 3, 22 mars 1934