Lage Eklunds ”nordiska kryssare”

“Det har gått för långt.” Uppsala har ordet.

UPPSALA, onsdag.

D.N. Det är väl knappast någon plats i Sverige som så omhuldat ”1925 års regel”, speciellt då 22:an, som Uppsala. Fr. o. m. 1927 och t. o. m. 1932 byggde och utlottade de båda segelsällskapen, Upsala segelsällskap och Ekolns segelklubb, varje år var sin 22 :a, och det sistnämnda sällskapet gör det fortfarande, medan USS gått i spetsen för M. 30:orna; även flera privata byggen, som ju varit rätt sällsynta annars, ha beställts av Uppsalaseglare. Det är ju ganska typiskt att ”öresundspriset”, det internationella vandringspriset för 22 :orna, endast haft Uppsalainteckningar till i år, då ingenjör Erik Nilsson med ”SSS 1934” kunde hemföra segern, men först efter en mycket hård och spännande finalsegling med Rune Svennbecks ”Rival”, som förut hade två inteckningar och således var nära att hemföra trofén för alltid.
För att avlyssna Uppsalaseglarnas åsikter och ståndpunkt för en eventuell revidering av skärgårdskryssarregeln ha vi hört oss för hos några ledare och aktiva ur de båda sällskapen.

Ekolns ledare: en bestämd maximilängd nödvändig.

Bruno Falk, ordförande i Ekolns SK, anser en ändring nödvändig, ty nu börjar det gå för långt, kan man nästan säga. Hr Mobergs motion är bra, och för segelsporten skulle det säkert vara till gagn med gemensamma bestämmelser för hela Norden. Som det hittills varit har inte ens i Sverge rått någon enighet; på västkusten har man gått in för drakar och s. k. nordiska kryssare, medan ostkustens seglare ansett skärgårdskryssarna enligt 1925 års regel och då speciellt på de senaste åren 22 :an som den enda riktiga. Det är naturligtvis långtifrån bra. En bestämd maximilängd, något kortare än nuvarande 22:orna, ordentlig bredd och högt fribord samt rak mast kan man lägga till grund för en kommande båt. Då finns det utsikter att få fram en både billig och bra, passande för hela Norden.

Malte Svennbeck: det får inte bli någon entypsbåt.

Malte Svennbeck, framgångsrik rorsman på ESK:s lottbåtar, tycker det inte skulle vara så dumt med en verklig nordisk kryssare, så skulle säkert internationella seglingsutbytet öka avsevärt. Det får emellertid ej bli någon entypsbåt, sådana finns ju många ändå, utan konstruktörerna böra kunna få komma fram med nya idéer, vilket ju kan ske även om det är restriktioner på längd, rigghöjd. minimibredd, hög fribordshöjd o. s. v. Det har emellertid varit mycket intressant med de senaste årens konstruktioner, som trots att de blivit allt större, blivit snabbare i nästan alla vindar.

Sixtus Jansson: de oerhörda segelmassorna måste minskas.

Fabrikör Sixtus Jansson, Skidförbundets ordförande, men en av Uppsalas äldsta och aktivaste seglare, är litet svår att träffa på i denna för en idrottsledare så upptagna vecka. Han framhåller då vi råka honom ”på tråden” att, en begränsning på skärgårdskryssarregeln skulle ha gjorts långt tidigare. Då hade förmodligen såväl finländare som norrmän varit mera intresserade av våra skärgårdskryssare. Skall regeln fortleva måste en ordentlig revidering göras. De oerhörda segelmassorna måste ju först och främst minskas; min 55 :a ”Eva” för ju knappt så mycket segel som de moderna 22 :orna! Om en kommitté tillsättes, bestående av t. ex. en göteborgare, en ostkustseglare, an norrman, förslagsvis Anker, samt en finländare, då borde den med litet god vilja åstadkomma en båt passande för hela Norden.

Erik Säfwenberg: högst 11 meter, minsta fribordshöjd 50 cm.

Med intresse har jag läst de olika uttalandena i Dagens Nyheter, säger hr Erik Säfwenberg. ”Tens” första artikel kanske åstadkom hr Mobergs motion, som säkert skulle betyda mycket för segelsporten om den kunde genomföras, och det bör ej vara omöjligt, bara ”höga vederbörande” ha intresse för saken.
”Tens” uppgift om priset på en modern 22 :a, 3.000-4.000 kr., är nog en smula felaktig. Priset på en sådan är numera snarare över-än under 6.000 kr., på förstklassigt varv vill säga.
Hr Neumans önskemål beträffande material o. dyl. är nog att gå väl långt mot standardiseringen och ej lämpligt i ett fall som detta. Med en längd av högst 11 m, minst 50 cm fribordshöjd, 1,95-2 m. bred, begränsad segelhöjd och försegel, men för övrigt fria händer för konstruktörerna, på den basisen bör en bra båt som passar var som hälst kunna utformas.

Lage Eklund: mindre försegel, furubåtar.

Lage Eklund, konstruktören av Mälartrettian och nu senaste av ”ESK 1935”, den längsta 22:an hittills, över 12 m., anser att man bör förenkla regeln, det går ej bra hålla på på detta sätt. Ingen privatperson vågar sig på att bygga längre, ty en båt är ju ej ”modem” längre än första året. och många gånger knappt det. Båtarna böra vara högst 11 m. långa och vara försedda med mindre försegel; spinaker kan t. ex. begränsas som man gjort med 6 :orna och genuafocken kan också få en minskning på ett eller annat sätt. Varför skall man för övrigt hålla så envist på dessa mahognybåtar, använd furu mera, så minskas priset avsevärt. Jag har för övrigt gjort i ordning en ritning på hur jag tänkt mig en ”Nordisk kryssare” kunde bli och utgått efter följande mått:
Längd 11 m. fribordshöjd 55 cm., rigg över däck 11 m., förtriangel 7,40 m., således lägre rigg än nuvarande 22 :or. Masten kan ju göras rak, men av ”gammal vana” har denna ”blivit krokig”.

”Sleven” Säfwenberg: tävlingarna osportsliga nu, ändring nödvändig.

”Sleven” Säfwenberg har ju som bekant två hobbyn, segling på sommaren och bandy på vintern. Nu höll han som bäst på med rustningar för sin tjugufemte bandysäsong, varför han ej var så värst pigg på att ”prata segling”. Jag har aldrig varit så mycket för konstruktionsproblem och dylikt, utan bara seglat, men nog tycker jag att det inte skadar med litet ändring på skärgårdskryssarna, och kunde man bara komma överens med en typ som hr Moberg föreslagit, vore ju fint; skulle vara roligt få segla ”internationellt” en gång också. som ”storseglarna” tala så mycket om. Som det nu blivit är det alldeles för stor skillnad på båtarnas storlek, fast de gå i samma klass; det skiljer ju 1-1½ meter på längden på bara 22 :orna, och tävlingen blir många gånger ojämn och båtarna för mycket beroende av sin speciella vind ; den korta båten har bara chans i lätt vind och den största i hård o. s. v.
Ordna om så båtarna bli mera lika i storlek, både skrov och segel, blir det mer spännande på tävlingsbanan”, sade Sverges berömdaste bandymålman.

Källa: Dagens Nyheter, 22 november 1934